VM i Travemünde
4-10 juli 1998:
På söndag eftermiddag var det så dags för att känna på vattnet och ett tuneup race. Det blåser rejält ca: 18 m/s i byarna. Vinden kommer dock ifrån land, så sjön hinner aldrig bygga upp. Vi börjar med att kryssa för att sen sätta spinnakern. En fingerad rundning och så upp med spinnakern som vanligt, trodde vi. Allt går bra, spinnakern fyller med en smäll. Båten accelererar och kommer direkt upp i full planing. Farten är ca: 16-17 knop. Vi får nu en tvåminuterssurf. Mitt i surfen träffas vi av ännu mer vind, och båten accelererar ytterligare. Farten är stundtals uppe i 20 knop. Jag har åkt så fort förut, men då har det varit i motorbåtar. När man tittar bakåt är det ett vitt streck i vattnet, och man undrar hur det ska sluta. Alla är fullt koncentrerade och allt känns faktiskt riktigt kontrollerat. Frågan är bara
hur vi ska få ner spinnaker. Vi gör som vanligt, upp med genuan och sen en lovartsnertagning. Inga problem. Senare på tuneup racet är det många båtar som broachar eller kinesjippar. En del spinnakrar går sönder, men vi klarar oss och går i mål på en 7:e plats.
Första tävlingsdagen var det lika hårda vindar som på tunup racet. Men nu med 53 X99:or på startlinjen. Vi startar bra, och gör en bra första kryss. Vid märket rundar vi som sjunde båt. När ett varv återstår, och vi ska runda upp för sista undanvinden så har storskotet trasslat sig. Vi får inte ut storen, och är på väg 90 grader åt fel håll. Max, vår storskotstrimmare, är väldigt bra på att trassla in skot. När vi fem övriga besättnings
medlemmar lungt påpekar, på seglarmaner, att ?du kan väl trassla upp det där nu så vi kan falla av?, fixar han det snabbt. Några båtar han dock smita förbi och vi går i mål som 11:e båt. Efter racet fick vi ösa ut sju hinkar med vatten ur båten.
I andra racet gör vi en lika bra första kryss, och rundar nu som sjätte båt vid första märket. Spinnakern åker upp, men vi hinner aldrig få upp farten. Istället får vi en broach som följs av en kinesjipp. Båten vräks omkull och vi ligger helt på sidan med masttoppen i vattnet. Spinnakern håller oss kvar i detta läge. Förbisurfande båtar kan konstatera att vi inte har gjort något åt kölen. Fördäcksgasten Johann ligger i vattnet och håller sig kvar i mantåget som är under vattnet. Själv står jag med vatten upp till grenen och tänker, vad lungt det blev. Vatten sipprar in mina stövlar. Några har klivit över mantåget och sitter på skrovets utsida. Vi kommer dock väldigt fort ur detta grepp. Spinnakerfallet släpps och båten rätar på sig. Marcus styr båten i rätt riktning och jag, fullt påhejad av Klas hissar upp spinnakern, förmodligen på världsrekordtid, innan vi seglar över den. Ingenting gick sönder. Snabbt är farten 16-17 knop, och vi är med i racet igen. Onyx fullkommligen flyger förbi de båtar som kör utan spinnaker. Några, andra båtar, resonerar så, att sannolikhet för broach eller kinesjipp är så stor att man tjänar på att inte sätta spinnaker. Många båtar hann dock segla förbi oss när vi låg på sidan, så det blev en 24:e plats. Ytterligare sju hinkar vatten öses ur båten. Under första dagen, bröt två båtar masten, säkert tio spinnakrar gick sönder samt ett antal knäckta spinnakerbommar. Själva förlorade vi vår Vindex, backstagstampar gick av samt att trimboxen till storskotet blev brasved. Efter båtmeck och en öl somnade man ovaggad.
Andra dagen och tredje racet. Lättare vindar 8-14 m/s. Före start byts det försegel flera gånger. Vi bestämmer oss för focken då vinden ser ut att öka. Efter en tjuvstart kommer vi iväg. Vi startar bra igen, och bedömer att vi ligger på en femte plats då vinden ökar. De flesta av tätbåtarna har genua upp. Nu känns det riktigt bra. Efter halva kryssen börjar dock båt efter båt vända om. Racet är avblåst, för många som har tjuvstartat. Några båtar får utgå då det var svartflagg. I det tredje försöket gör vi en dålig start, ingen plats vid lovartsbojen och vi får vända om och starta på nytt. Vid första märket rundar vi som sista båt. Vi seglar dock upp oss och går i mål som 32:e båt. Man får ju stryka en segling, alltså ingen katastrof.
Vid starten i fjärde racet går babords backstagstamp av, och vi måste slå direkt till segla styrbords halsar. När tampen väl är bytt har vi redan hamnat för långt ut på vänsterkanten. Högerkanten är gynnad och vi kommer i mål på en 42:a plats.
Tredje dagen och femte racet. Vinden är i starten 6-7 m/s och lättar under dagen. Det är lite chansartad segling. Vi är som bäst uppe på en 10:e plats, men ramlar tillbaka. Då vinden har vridit under racet, misstar sig vissa av tätbåtarna, och går i mål ifrån fel sida av mållinjen. Det var nog inget dom tjänade på, och tävlingsnämnden bestämmer att ej diskvalificera båtarna. Och det, tycker vi, var ett riktigt beslut av tävlingsledningen.
Vi går i mål på en 21:a plats. Det blir endast en segling och vi behöver inte ösa vatten ur båten.
Under den fjärde och sista dagens två seglingar får vi aldrig riktigt till det. Vi startar medelmåttligt och ligger i båda racen i mitten av fältet. I dagens första segling lyckas vi dock smita förbi några båtar strax före mållinjen genom att slå på vindskiften. Även i den avslutande seglingen tar vi oss, fullt påhejad av Per Helgesson som står på målfarttyget, förbi några båtar strax före mållinjen.
Totalt hamnade vi på en 24:e plats och 4:e bästa svenska båt i detta WM.
Senare på kvällen checkar vi ut ifrån hotellet och båten packas . Marcus och Christer tillsammans med transportgasten Krister S. avseglar mot Bornholm. Krister S. kommer till båten med ett nyinhandlat regnställ, för 129 kr, ifrån OK. Han säger "det är lungt, jag har arbetat på Nordsjön". Jag lånar ändå ut mitt seglarställ, och det kom att visa sig behövas. Johann flyger hem. Max, Klas Och jag tar färjan hem till Trelleborg. Ombord på färjan träffar vi Per Helgesson, som får bo vår hytt. Då färjan varit på väg i ca: 1 timme kan man se Onyx:s lanternor ifrån färjans styrbordsida. Vi skriker, visslar och tjoar, men dom hör oss inte. Marcus berättade senare att dom då låg och surfade i 12 knop.
Vid knapparna
Magnus Johansson